Jessica Hägerth Blogg

En dröm blir verklighet

USA kust till kust

Föreläsning av Jessica Hägerth

Att köra motorcykel har alltid varit ett stort intresse. Redan när jag var 18 år tog jag mitt mc kort och har sedan dess både kört på bana och i skogen.

 2010 korsade jag och min Yamaha FZ6 USA på fyra veckor. Resan blev 900 mil.

 Alla har drömmar. Jag har många och vill berätta om en av dessa som jag har förverkligat. Kanske kan det hjälpa dig att förverkliga din.

 

Välkommen till Loviks kursgård på Lidingö den 23 Mars klockan 19:00-21:00. Lättare tilltugg serveras av Loviks kursgård. Pris 250 kr betalas kontant på plats. Anmälan görs till Jessica på jessicahagerth(snabela)ymail.com

Ahh...så skönt att få köra slut sig på ett step pass. Musiken,pulsen och stegen....vill inte sluta,kan ta ut mig mer och så härligt att se när det där svåra steget sitter för medlemmarna och dom ler och kan ta ut sig. Vill du också träna stepup 70 min? ja kom då på tisdagar 17:00 till brandstationen.

Efter en veckas semester på Teneriffa i julas blev jag lite hookt på att simma och ville så gärna få in det som en träningsrutin när jag kom hem, men som ni kanske vet fick jag lunginflammation och hade fem veckor utan träning vilket har inneburit att jag har fått skuta upp detta. Men idag tog jag med mig barnen som jag hade tänkt till Gångsätra badhall på Lidingö för att simma mina 1000 m. Barnen är som fiskar i vattnet och håller sig på ena sidan av bassängen och leker, så skönt när dom har blivit lite större och klarar sig en stund utan mammas uppsyn. Lite många stoppklossar i vattnet men man får göra så gott man kan:)

Idag har det varit svårt att visa vissa övningar när jag har haft PT kunder. Swingrörelsen var inte rolig och inte heller att gå ner på knä och sen ställa sig upp. Klarade av att ta en långsam prommenad runt 4 km slingan i Grönsta på em men det tryckte lite illa på blåsorna...dom ska jag ta hand om imorgon. Comped lite cykel och sen bastu på bosön så är man fit for fight igen.



Här njöt jag men det var efter en mil.....



tejpade fötterna men det skulle jag ha gjort på insidan också....

Har också räknat ut kcal åtgång och vad jag fick i mig.

12 timmars skidåkning ca 400 kcal/tim = 4800 kcal
+ vanlig kcal åtgång = 2000 blir 6800 kcal.

Jag åt vid varje station mat som jag hade med plus blåbärssoppa,sportdryck och vatten men mitt dagliga intag hamnade enbart på ca 3200-3500 hur mycket jag än försökte. Keso,Makrill,smörgås och 2 st sportbars + det som serverades på stationerna förutom bullarna.

Min sluttid om den inte syns blev 11.49.58 tim. Nu är min målsättning att lära mig åka skidor först.....men jag ska förbättra min tid.

I sommar går något som kallas Vasa stafetten och till den behöver jag 10 personer. Vill du vara en? Läs på www.Livsnerven .se eller på vasaloppet.se

NEVER EVER GIVE UP/Jessi

Men utan min järnvilja hade jag aldrig orkat ta mig till Mora. Så här i efterhand kan jag med facit i hand säga att jag har missbedömt den påfrestning som vasaloppet utsätter kroppen för. Idag känner jag en enorm stolthet att jag har fått vara med bland alla dessa skidatleter och tagit mig i mål i Mora men jag känner mig inte stolt över min tro att man kan fixa det utan att ha tränat mycket skidåkning. Jag skäms nästa och det känns som ett hån mot alla dessa människor som har tränat mycket inför denna uppgift att delta och ta upp en plats i spåret.

Vid första kontrollen fick jag första vallahjälpen och omplåstring av kommande skavsår. Mellan Smågarna och Mångsbodarna var det bara fint och härligt och jag tänkte att det kommer att bli en härlig dag. mellan Mångsbodarna och Riesberg orkade jag köra lite snabbare men åkte på mage nerför en backe så jag hade snö upp i mössan. Mellan Riesberg och Evertsberg började jag förstå att jag var helt galen. I Evertsberg var jag helt slut....men jag vet ju att när man är helt slut har man lika mycket ork kvar så jag bet ihop och körde på. I Oxberg fick jag reda på att 4900 hade kört förbi av ca 5300 och insåg att jag var ett blåbär som skulle vara glad om jag han förbi snörena. I Hökberg ville jag bara gråta och insåg att jag kommer inte fixa det här själv. Började prata med en student från Uppsala som hade slagit vad med polarna. Vi höll ihop in i mål och hade det inte varit för honom hade jag inte fixat det.Tack!

 Väl i mål var jag så utmattad att jag var tvungen att uppsöka vård. Min andning var inte ok. Blev ordentligt orolig men det visade sig att det var av ren utmattning och att jag inte hade återhämtat mig riktigt från min lugninflammation. Lars som arbetade på sjukstugan lät mig hyra rum för natten tillsammans med ytterligare 7-8 åkare och på morgonen visade det sig att en utav killarna skulle till stockholm, så jag fick lift......Tack Lars för husrum och tack Håkan för skjutsen.

Nästa år ska jag vara mer förbered.....det här året tar jag som lärdom ;)