Beroende av träning
Att träna är bra men ingenting är bra i för stor mängd. När jag en gång i tiden började träna på gym vid 17 års ålder bytte jag ett destruktivt ätande mot ett destruktivt tränande. Jag har i alla år sagt att det var träningen som fick mig ur självsvälten, och det var det men jag bytte självsvälten som fick mig att må bra mot träningen. Träningen fick mig att må bra och jag svalt mig inte lika mycket men dock har maten och vad jag äter följt mig genom åren på ett otäckt sätt. Jag har i många år bara tränat för att hålla vikten och "må bra" och jag har kunnat "unna mig" mat för att jag tränar. Så här har det sett ut för mig och säkert för många andra. Idag är jag medveten om mitt problem och kan nog säga att jag är en nykter " träningsnarkoman" med ätstörningar som jag är medveten om. Att samtidigt arbeta med det som du älskar men som också kan bryta ner dig är en balansgång som jag har lyckats lära mig på senare år. Idag är det så enormt viktigt att varje träningspass är roligt och jag vill aldrig känna ett måste. 
