Klassikern avklarad
Tack alla som mailat och peppat mig att fortsätta blogga. Nu kör jag igen:)
Som du kanske vet hade jag som mål att klara av en klassiker det här året. Det har varit kämpigt inte minst fysiskt utan även psykiskt då jag även har ett företag att sköta. Det kanske inte var den bästa timingen att göra allt på en gång men sån är jag och nu är den avklarad. Sist jag bloggade var jag i full fart med träningen inför Vätternrundan. Jag skulle använda min egen cykel men insåg att det skulle bli tillräckligt tungt att ta sig runt på en lite bättre lättare cykel, så när en kompis som skulle ha cyklat hoppade av lånade jag hennes. Den hade redan gått några Vätternrundor så jag kände mig trygg. Dock blev det inte många mil i benen...20 mil innan start. Vättern tog 14:45 men jag tog mig i mål...gråtandes...faan vad ont jag hade dom sista 3 milen. Jag hade inte tillräckligt med mil i benen men jag vet allt om uppladdning innan, påfyllning under och återhämtning efter en stor kroppslig urladdning. Redan dag två efter Cyklingen var jag ute och sprang igen. Redan efter Vättern kände jag mig som en klassiker vinnar e då dom flesta som gjort klassikern säger att Vansbro simmet är det enklaste.
Med åter lånad utrustning (våtdräkt) hoppade jag i plurret i Vansbro utan en meter simning i kroppen. Det ser helt sjukt ut när alla startar. Jag hade vit badmössa med nummer på och det hade alla andra ca 200 i mitt startfält. Håll dig intill högerkanten hade man ju hört så det var bara att börja simma. Det gick lätt dom första 2 km men när man vände upp mot mål och fick simma mot strömmen insåg jag att jag var trött. Bit ihop och simma nu sa jag till mig själv. Inte bli uppdragen av någon funktionär så att du får göra om hela skiten nästa år, nej det kan du fet glömma att jag gör. Så roligt är det inte. Väl uppe ur plurret var jag helt vimmelkantig. YES jag hade klarat det men änå infann sig inte riktigt glädjen över att faktiskt ha gjort en Klassiker. Det ska vara något stort ju! Varför kan jag inte känna det då? Jag tror att det beror på att jag har gjort den själv och det har varit tråkigt. Jag har visserligen haft suportrar som varit med och hejat men ingen att dela smärtan och glädjen med. Nu vet jag vad en klassiker innebär och jag vet hur mycket träning som krävs för att göra bättre ifrån sig än vad jag gjorde. Jag har tagit mig igenom på den träning som jag gör till vardags ( visserligen 7 dagar i veckan varierad träning) och det har varit tungt men hälften har jag att tacka min envishet för.
Nu är Klassikern avklard och nu ställer jag in siktet på SM i Kettlebell i December. Följ min träning på bloggen. Nu ska jag ha semester:)
Som du kanske vet hade jag som mål att klara av en klassiker det här året. Det har varit kämpigt inte minst fysiskt utan även psykiskt då jag även har ett företag att sköta. Det kanske inte var den bästa timingen att göra allt på en gång men sån är jag och nu är den avklarad. Sist jag bloggade var jag i full fart med träningen inför Vätternrundan. Jag skulle använda min egen cykel men insåg att det skulle bli tillräckligt tungt att ta sig runt på en lite bättre lättare cykel, så när en kompis som skulle ha cyklat hoppade av lånade jag hennes. Den hade redan gått några Vätternrundor så jag kände mig trygg. Dock blev det inte många mil i benen...20 mil innan start. Vättern tog 14:45 men jag tog mig i mål...gråtandes...faan vad ont jag hade dom sista 3 milen. Jag hade inte tillräckligt med mil i benen men jag vet allt om uppladdning innan, påfyllning under och återhämtning efter en stor kroppslig urladdning. Redan dag två efter Cyklingen var jag ute och sprang igen. Redan efter Vättern kände jag mig som en klassiker vinnar e då dom flesta som gjort klassikern säger att Vansbro simmet är det enklaste.
Med åter lånad utrustning (våtdräkt) hoppade jag i plurret i Vansbro utan en meter simning i kroppen. Det ser helt sjukt ut när alla startar. Jag hade vit badmössa med nummer på och det hade alla andra ca 200 i mitt startfält. Håll dig intill högerkanten hade man ju hört så det var bara att börja simma. Det gick lätt dom första 2 km men när man vände upp mot mål och fick simma mot strömmen insåg jag att jag var trött. Bit ihop och simma nu sa jag till mig själv. Inte bli uppdragen av någon funktionär så att du får göra om hela skiten nästa år, nej det kan du fet glömma att jag gör. Så roligt är det inte. Väl uppe ur plurret var jag helt vimmelkantig. YES jag hade klarat det men änå infann sig inte riktigt glädjen över att faktiskt ha gjort en Klassiker. Det ska vara något stort ju! Varför kan jag inte känna det då? Jag tror att det beror på att jag har gjort den själv och det har varit tråkigt. Jag har visserligen haft suportrar som varit med och hejat men ingen att dela smärtan och glädjen med. Nu vet jag vad en klassiker innebär och jag vet hur mycket träning som krävs för att göra bättre ifrån sig än vad jag gjorde. Jag har tagit mig igenom på den träning som jag gör till vardags ( visserligen 7 dagar i veckan varierad träning) och det har varit tungt men hälften har jag att tacka min envishet för.
Nu är Klassikern avklard och nu ställer jag in siktet på SM i Kettlebell i December. Följ min träning på bloggen. Nu ska jag ha semester:)
Kommentarer
Trackback
